Jag säger hejdå till blogg.se för ett tag (till juni 2010) då jag har tagit examen från Högskolan här i Kalmar. Nu bloggar jag HÄR på VIBB Klamar. Men denna bloggen kommer ligga kvar och kanske uppdateras någon gång då och då för att den inte ska försvinna. Det är främst kategorierna foto och PORTFOLIO som kommer publiceras här då. Av ganska så naturliga skäl. Jaja, knata in på Vibbkalmar nu! Vi ses där!

Bild tagen för någon vecka sedan...

Förmiddagen och första delen av eftermiddagen tillbringade jag i sängen och läste News Culture. Det finns inga som helst genvägar för att få denna tentan gjord. Jag läser och läser och så läser jag om allt igen. Örat brusar och huvudet bultar. But, I'm still läsing, you know. Jag har börjat knapra antibiotika också, för min bihåleinflammation och den har börjat spöka med två biverkningar; illamående och magsmärtor. Öh ja. Så den andra delen av eftermiddagen har också spenderats i sängen. Denna gången i fosterställning och med trötta blickar på bokens omslag. Det gör mig så trött. Men nu ska jag lägga mig i duschen och vid 19.30 är det middagsbjudning hemma hos Erica och Stéph. Behöver prata och umgås med fler än bara mina hjärnspöken. Men jag bokar soffan. Kommer inte vara den mest sociala, men det ska bli trevligt.

"Vilken typ av variabel är x (kvantitativ – kvalitativ; kontinuerlig – diskret)? Vilken datanivå har x? Redovisa resultatet med hjälp av en lämplig grafisk presentation, motivera varför du valt just denna typ av presentation. Bestäm typvärde, median och aritmetiskt medelvärde för denna fördelning.  Redovisa hur du räknar. Tolka och diskutera resultatet. Hur skulle du beskriva fördelningen? Hur pass informativa är centralmåtten (T, Md och m)? Vilken typ av variabler har vi (kvantitativa – kvalitativa; kontinuerliga – diskreta)? Vilken datanivå har variablerna? Finns det en signifikant skillnad mellan åldersgrupperna när det gäller motionsvanor? Gör en hypotesprövning. Redovisa samtliga steg i processen. Tolka och diskutera resultatet." - utdrag från min hemtenta.

 

Okej, Victoria Palm grät sig igenom matematiken på högstadiet. Tre år av förtvivlan och tårar, det är mycket näsdukar det. Som tur var hade jag den fantastiska lärarinnan Ingrid Monthán som var förstående och tålmodig och som kunde hantera "sådana som jag". Det vill säga sådana som satt och stirrade på de obegripliga siffrorna för att sedan övergå till att fundera över exempel-Pelle som skulle springa den där långa sträckan. Jag undrade över om han fanns på riktigt och om han verkligen ville springa, fast han såg ju onekligen glad ut på bilden så... Jag satt och skrev berättelser i huvudet och sket totalt i matematiken. Detta samtidigt som tårarna steg i ögonen och jag visste att jag var tvungen att klara G.

 

Jag sattes även i klass för ungar som inte förstod matte under lågstadiet. Jag gjorde ingen stor grej av det då, men nu när jag tänker efter så var det ju faktiskt en specialklass.  Det var jag och två andra barn som satt och räknade plastpengar i ett klaustrofobiskt litet rum när de andra plöjde genom Talriket utan att blinka. Jag kommer fortfarande ihåg hur de där plastpengarna luktade. Och jag kommer ihåg att min speciallärare hade en silverkedja runt halsen med den största bärnstenen jag hade sett. Hennes andedräkt var fruktansvärd och jag tänkte att de andra duktiga barnen kunde räkna där på andra sidan dörren. Om jag får sitta på andra sidan kanske jag också klarar av att räkna, tänkte jag.

 

Vad jag vill säga med detta är att jag signade upp för journalistik här på Högskolan i Kalmar. Min utbildning kräver Matematik A, så det var det enda jag läste i gymnasiet. Mina medialärare sa att skrivare inte behöver kunna matte, så jag löd och struntade i Matematik B.

 

Så det är med stort allvar som jag önskar att inte få känna samma panik i kroppen som jag gjorde under högstadiet. Ett brinnande illamående som cirkulerade i magen. Det skickade ut stötar som gav kallsvettningar och sa till mig: "alla andra i det här rummet förstår. Alla utom du. Du är dum i huvudet. Du kommer aldrig få G." Även om jag vet att detta inte är sant  idag så fortsätter det brinnande illamåendet att skicka ut samma stötar när jag ser utdrager ur min tenta ovanför. Jag blir kallsvettig och stötarna viskar fortfarande samma saker. Trots att det var flera år  sedan.

 

Vet ni vad jag har gjort? Jag har precis ringt Det Kongelige Teater i Danmark och köpt två biljetter till baletten Nötknäpparen den elfte december! Andra etage på främsta raden! Jag är så lycklig! Jag längtar efter julstämningen och kostymerna på Old Stage. Jag är uppväxt med mycket teater, musikaler, och opera- och balettföreställningar och nu ska jag få ta med mig Ludde på en i jul-Köpenhamn. Har sett Nötknäppar flera gånger innan, men jag måste nästan göra det till en julradition. Om nu Ludde gillar det såklart... Wohoo! Nu väntar kycklingburritos, Idol och massa kuddar.

Om en minut är jag klar med uppsatsanalyserna, men jag sitter och skruvar på mig en smula. Jag väntar nämligen på svar från min absoluta drömpraktikplats. Jag har ännu inte förlorat hoppet om att de kanske vill ha mig.. oh tänk om de vill det. Varje gång det plingar till i inboxen hugger det till i magen. Dom kanske har sett mina texter, de kanske gillar det jag gör och det jag vill! Jag skulle kunna göra vad som helst för att få den här platsen och jag vet att jag hade gjort mitt yttersta om jag hade fått komma dit. De kanske inte hör av sig idag och då får jag vänta till nästa vecka. Jag är lite nervöööös.

Idag ska jag plugga massor och på 14 dagar blir det ingenting av det ovanstående. Ikväll ska tjejerna gå på premiären av Fame och jag vill verkligen med. De har reserverat en plats till mig men jag antar att jag ska stanna hemma med kycklingburritos, antibiotika och The fast and the furious. Jao. Det var allt. Nu ska jag låtsas som att blogg.se och facebook inte existerar för några timmar. Leva i 1995 för en dag alltså. Va sköjj.

Nu har jag införskaffat antibiotika och mat från Maxi, så nu känner jag mig trygg inför framtiden. Tja, om man bortser från hemtentorna och inlämningsuppgifterna då. Nu vill jag bara tacka Ronja som kom med den mest fantastiska överlevnadspåse någonsin till mig i början av veckan och Erica och Stéph som lyckades stå utanför min dörr precis nyss när jag kom hem från Maxi. De hade en med sig en påse med te från Gerdas, tablettask och ett Graffitimugg-pysselkitt. Ni är allt och ord är inte nog. Jag är så glad att ni hoppar runt i mitt liv. Och tack alla som har önskat krya på och erbjudit sig att hjälpa. Nästa gång ni behöver en hjälpande hand så vet ni att jag finns där.

Ännu en natt med vakna-somna-vakna-slumra-vakna-nästansomna-nästanvakna-stensova-vakna-sova-vakna.. ja ni fattar. Min "tio-till-fyra-föreläsning" börjar om ca 20 minuter och jag var på G att gå men svimmade nästan i duschen. Då tänkte jag att, wow, jag går till skolan efter lunch istället! Strax efter den tanken blev jag så chockad och snurrade runt; vem fan flåsar mig i örat?! Ingen bakom duschdraperiet, ingen i badrumsskåpet, ingen i toaletten.. Nämen hej och hå. Jag sätter mig på golvet och inser mitt misstag:

Eftersom jag inte kan andas genom näsan så får jag använda nödutgången, det vill säga munnen. Höger öra är som bekant igensatt och skapar en lätt känsla av att det bor någon med basröst inne i mitt huvud. Kul. Anyhow så framkallar den öppna munnen ett, i vanliga fall, ohörbart flåsande - men inte nu! Ni oförkylda människor kan trycka in fingret i örar och humma glatt för et själva. Välkomna till min nyfunna vardag. Känns bra? Good for you.

För övrigt tror jag inte att någon skulle vilja spendera någon tid med mig idag. Spegelbilden visade ingen nyponros. Direkt. Ni har alla sett Terminator? Bra. När ord bli överflödiga: såhär valde mitt vänsteröga att se ut idag.

Ja just det ja, jag hade planer att gå till skolan efter lunch. Varför inte detta nu då? (för jag antar att ni redan har listat ut att detta inte kommer bli fallet) Fick ett sms från Ronja där hon klart och tydligt förklarar för mig hur viktigt det är att jag blir frisk. Hon fick svaret: "Okeej jag kunde höra en viss Ronjabestämdhet i det smset (ja det finns faktiskt ett ord i SAOL som heter Ronjabestämdhet) Det används inte så ofta eftersom det bara är Ronjor som kan använda det. And since du är typ den enda så kan man ju faktiskt säga att ordet är specialgjort för dig. Jag stannar hemma."

Och nu kan det ju låta (genom texten) som att jag är frisk som en nötkärna och sitter bakom skärmen och ljuger, men om jag ska koppla den seriösa delen av mig i detta inlägg så kan jag bara berätta att jag aldrig har varit så förkyld i hela mitt liv! Alla N jag säger blir D (di adar ide hur ederveradde detta tillståddet är!) och jag har seriöst, på heltid, lagt undan hemtentan och börjat googla efter ett nytt huvud.


Jag är huuungriiig. Måste gå till Maxi men vågar mig inte dit eftersom jag kommer skrämma ihjäl alla med min uppsyn. Ett annat problem; jag måste orka öppna dörren och just nu finns inte kraften att göra det.

Jag fick tårar i ögonen av musiken. Detta kan bli riktigt bra. Den nionde har den premiär men jag får nog vänta lite längre än så med att se den. Orkar ju knappt maka mig utanför dörren. Men som sagt, detta kommer nog blir riktigt bra.

Min granne har spelat reggaeton hela morgonen. Han slutade precis. Han är, vad man så välkänt brukar kalla, en pain in the ass. Min natt var inte den bästa då jag vaknade någon gång efter tre och försökte andas genom allt.. hmm slajm? Spelar Lasse på dov repeat och sköljer bort förkylningen med skogsbärste på lösvikt. Jag har gjort mig någorlunda hemmastadd på den nya datorn, så nu är jag inte lika vilsen i min lilla verklighet. Ska hala fram hemtentan och ögna igenom den och sedan sova ovanpå alla inbjudande kuddar i sängen. Vi hörs.

Min gamla dator har säckat ihop. Totalt. Jag antar att jag råkade smitta den med min influensaförkylning. Vid lunchtid började det poppa upp fönster där det stod att Trojanska hästar hade stormat den och sedan att min dator 'was under attack' (!!!!) Efter mycket stök och bök och otaliga, men ack så fruktlösa, försök att rädda den gamla godingen så suckade den och gjorde mycket klart för mig att den inte alls tänkte leva mer. Nyss satt jag och samlade ihop alla mina tillhörigheter från gammelman och förde över dessa till ett litet usb. Det kändes som att rädda saker från ett sjunkande skepp. Istället för att ringa 'en vererinär' tidigare idag så lyfte jag istället luren till min bank och bad dem fixa ett nytt Bank-Id till mig snarast eftersom jag hade på känn vad som var på gång att hända. Det kändes lite grymt faktiskt. Datorn ligger och kippar i hörnet jag jag ringer.. min bank? Jag får helt enkelt ha någon slags ritual för min Acer och sedan se på det hela som en storstädning inför min C-uppsats. Eller nått. Jag får se detta som en bra chans att få en nystart. Det är inte för inte som jag nyligen tatuerade in ordet 'change' i Sanskrit på min vänstra handled.

 
Vaknade feberfri idag och det är en lättnad som tillhör en av de bättre. Jag har till och med ätit flingor till frukost, hohojaja. Nu ska jag dricka Berocca (tack älskade älskade Ronja) och lägga mig uppe på sängen och ta näsdroppar. Hoppas ni antecknar.

Dagens tips (som mitt huvud inte riktigt klarar av ännu) är Muse som har släppt ett nytt album som heter Resistance. På den skivan finns min nya favoritlåt med samma namn. Kan inte låta bli så jag lyssnar på spåret med låg volym och obefintlig bas. Jag bara måste höra den en gång till... Aj mitt huvud..

Självklart finns deras album på Spotify.

 
Från i lördags: favoriten GT

Ringde till Vårdcentralen precis. De sa att det bara var att härda ut, men om febern eller mitt halsont blev värre eller utvecklades till hosta skulle jag höra av mig. Fan va härligt. Då väntar bara kycklingsoppa, bulgur, massa vatten och fantastiskt många alvedon för mig nu. Jag som har hemtentor att göra och föreläsningar att gå på. Och ni anar inte hur lång tid det tog att skriva detta inlägget.. jäklar..

När jag vaknade idag hade jag 37,8 i feber. Vid lunch hade den ökat till 38,5 och nu har jag 39,1. Knaprar alvedon och Nesquikpuffar i sängen och känner mig helt förstörd i hals och kropp. Vafan hände? Ludde har åkt hem till Malmö igen men han har tagit hand om mig hela dagen och köpt nässpray och alvedon och gjort pannkakor. Har även några Tiffy om det krisar; och det gör det nu. Nu orkar jag liksom inte sitta upp mer såatteee, hejdå.

 
Ikväll ska finklänningen på och Gordon's med. Det är cocktailparty på Varvsholmen och vädret ska trotsas in i det sista. This'll be fun!